day two

okej. för fyra timmar sedan hade jag hundra infallsvinklar på dagens blogg. sen blev jag full och alla försvann.
vi har varit med om mycket i alla fall.
det började med en femplus-frukost på hotellet. fem sorters bröd. fem sorters müsli. massor med pålägg. äggröra och you name it.
det följde vi upp med en egen fem plus-frukost på rummet.

mot bättre vetande tänkte vi att vi skulle hänga med på pistvisningen. social grej tänkte vi. kanske kan vi lära känna lite nytt folk.
när guiden (som kommer från ängelholm och ser ut som en ung magnus janfjord) föreslog morgongympa tittade jag och jakob på varandra och undrade var fan vi hade hamnat. halvvägs ner i backen fick vi nog och lämnade.
vi valde rendl och några helt okej åk och en fempluslunch:

till slut hamnade vi på krazy kangaruh (japp, de stavar det med k på båda orden) och där spårade det ur. vi var tveksamma till en början men sen insåg vi att det bara var att hänga med. en riktig tysk after ski blev det. med allt vad det innebär.



----
nu ligger vi på sängen. rögle har vunnit. det var bra. aston villa har förlorat. det var bra (även om det innebar att sp*rs vann)
----
bortsett från en del nya liftar här och där har vi insett att det mesta är sig likt:
rökförbud? say what?
musik skapad efter 1995? never heard of it.
gollarna är kvar på gampen och de coola kidsen hänger fortfarande utanför supa.
----
nu blir det nog film dubbad till tyska.

istället för dimma: öl

return of the jedi

inte samma njutning i dag. men lite får man tåla.

day one

tror aldrig att jag sovit så gott på en buss någonsin. 30 timmar kändes som ingenting.
saving private ryan ackompanjerad av chaffisens tyska radiomusik var väl två plus. smålänningarna med de roliga hattarna höll låda i början men lugnade ner sig. de laddade nog för att vara på topp när de skulle få lyssna på sin hemmabrända cd med namnet dj muffes after ski mix, st anton 2009. känns lite vemodigt att vi inte vet var de bor och därför missar festen.

strålande solsken i dag och efter några inledande finjusteringar med utrsutning så kom vi igång ordentligt. då krävs det att man får vila upp sig på sängen med lite öl på eftermiddagen.

lite bilder som inte kom iväg från mobilen tidigare.
solsken i albonagratbahn.
ölpaus i stuben.
jakoba trycker i sig den typ av hamburgare som gjorde att jag en gång gjorde att jag vägde över 70kg. (alltså köpt i det gatukök där jag jobbade för åtta år sedan. burgarna var för övrigt fortfarande fem plus, servicen hade dock sjunkit till två plus.)
---
nu blir det lite vila på haus rauch där vi för övrigt ordnat så att vi har internet de komande sex dagarna.
då kan man ägna lite tid åt det här:

två gånger arsjavin. tack för det.
---
och på förekommen anledning och återigen:
tack till kent och sandra för hjälpen i torsdags natt. det var sjukt och ju längre tiden gick desto mer panik fick jag. till slut var jag tvungen att släppa ut den i ett skrik. i fortsättningen när den här incidenten kommer på tal kommer jag att hävda stenhårt att det var mitt vårskrik. vi är ju ändå två veckor in i mars.
och till anders: ursäkta att jag väckte dig. du måste ha fått en chock. som plåster på såren låter jag dig sova i min säng medan jag är borta.
---
vi hörs

stuben, 12.30

fortfarande helt okej.

känns helt ok faktiskt

yrvaken humor

Tillbaka! Har haft mer o mer ångest över mitt icke-bloggande. Ju längre tiden gått, desto mer har ja känt att ja måste skriva nåt bra, nåt roligt, nåt som sticker ut. Så…

Tar min "sista" snus torsdag (igår) kl 10…

Vaknar natten mellan tors-fre strax efter 02.00 av ett kraftigt ”FAAAAAAAAAAAANNN!!!!”. Sovandes och drömmandes som jag är tänker jag först ”näääeh, shit, har oliver slutat andas, shit”, sen öppnar jag ögonen o inser att ja, att ja till skillnaden från natten innan, sover hemma (o inte i sollentuna där oliver bor) o inser att de e en upprörd o förstörd jp som skriker. Nästa sjukt yrvakna tanke: ”har han råkat haft ihjäl anders?”. Till saken hör att anders sover i vårt vardagsrum. Det knackar på min dörr, jens kliver in o frågar om lösa pengar, kontanter, jag fortfarande yrvaken börjar febrilt leta i närmsta byrålåda, hittar 50 danska kroner, inte till nån hjälp….Sekunden efter hoppar jag upp, stiger ut i vardagsrummet, ser anders i upprullade gula boxershorts står o klia sig i bakhuvet tittandes på ett rum vänt uppochned. Fattar fortfarande nada. Tittar in i jps sovrum, där sitter en vettskrämd sandra o stirrar i tomma intet….va händer…några minuter senare sitter jag i en taxi på väg till centralen. De e väl egentligen då ja på riktigt vaknar. Åker till centralen, sen tillbaka hem till olledalle. Jens har semester, på väg till skidbackarna i alperna. Gonatt.

Nu 00.00 natten mellan fre-lör trycker ja in en snus. Undrar om ja kommer göra uppehåll igen

Förresten. 27 mars, Leijonbaren, lilla nygatan, gamla stan, är jag DJ. Missa inte! Kom, önska o njut av härligt folk, bra barhäng o självklart musiken ni inte vill missa.

men in funny hats

vår högstadielärare i tyska hette ulla wiedner. varje år när det närmade sig sportlov drog hon samma historia. kommer inte ihåg den ordagrannt men den gick i alla fall ut på att det bästa sättet att känna igen svenskar i alperna är på de fula mössorna. nu förstår jag vad hon menade. (för att göra det ännu bättre har de säkrat bussnöjet med en stadig samling... trumvirvel... beckfilmer). 17 timmar och 45 minuter kvar.

hi, my name is...

jakob

malmö

förra gången jag var i st anton var 2002. när vi skulle hem tog vi oss från dörr till dörr på mindre än tolv timmar. nu ska jag dit igen men trots att jag suttit nio timmar på en buss har jag inte kommit ut ur sverige. det känns lite tungt.